Har du matat det, så knyter du band till det?

Nu har jag gjort det! Satt ut hela akvariet på blocket. Just nu får jag ungefär 10 mejl per minut från familjer i Stockholm som vill ha fiskar. Hade ingen aning om att stan var fylld med akvarister som bevakar blocket för att få en chans till gratis fisk?! Det intressanta är att se hur jag själv reagerar i själva urvalsprocessen av fiskaspiranter. Min första intervju blev med mig själv - nu har jag verkligen chansen att bli av med ansvaret för dessa oskyldiga små varelser - Vill jag det!!? En annan lustig liten fråga som ställdes till mig själv - Vill mina barn bli av med sina fiskar??! Första frågan blev ett inte så självklart "Ja..." och jag är fortfarande förvånad över att jag knutit något slags känsloband till de gulröda små sakerna som bara simmar runt runt i vårt lilla akvarium. Det enda jag kan komma fram till är; har du matat det, så knyter du band till det.


Min nästa tanke blev; Är det så med resten av mänskligheten också? Om jag matar en man, knyter jag automatiskt känsloband till honom då? Nej, absolut inte! Det här gäller uteslutande för fiskar och andra djur, möjligtvis kan det gälla växter också i mitt fall. Har jag vattnat dem, så kan jag inte kasta ut dem förrän de fullständigt slänger sig för mina fötter döda, svarta och utbrända. Inte för att jag medvetet skulle behandla mina växter så illa, däremot karlar... Nej, o stora mansrörelse i Svea rike, det där var ett skämt om än ett skämt skämt...


Min nästa intevju gällande nya fiskägare blev med mina barn; Min dotter ville faktiskt bli av med akvariet, även om det ligger ett hot i luften att hon istället vill ha en hamster (en hamster...igår var det kaniner..vart ska det här sluta egentligen...?) Min son som är 6 år och har en väldigt livlig fantasi..påbörjade en lång utläggning om att att det finns människor som är jätteelaka mot djur. De kan t ex ta kattungar i en filt och slå ihjäl dem för att mamman inte vill ha dem (mormor...har du berättat om din uppväxt på landet nu igen...?) Då jag såg min 9-åring få tårar i ögonen och se ut som en trädkramare på väg till försvar, vek jag snabbt in samtalsämnet på vilken typ av fiskägare som skulle vara drömmen för fiskarna. Barnen nappade på det betet och beskrev glatt drömägen - och så mycket kan jag säga - den personen finns inte!! Inte ens moder Teresa skulle ha lagt ner så mycket jobb på akvariefiskar.


Istället gick jag igenom de första hundra mejlen och försökte leka psykolog genom att granska folks sätt att skriva sina svar till mig. Jag sållade genast bort 60 mejl från personer som hade väldigt lustiga epost-adresser; eld206@tamig.se, hejsvejs@hotmail, sexbomb@msn, Då var det 40 kvar. Ur dem tog jag bort 35 som inte kunde stava. Kvar blev 5, varav 4 ville ha akvariet till sina 5-, 6- eller 7-åriga barn. Fint, tänkte jag, det har jag också provat och så små barn skiter fullständigt i att ta hand om sina fiskar! Är du dessutom förälder till så små barn så har du inte tid!! - Tro mig jag vet!!! Kvar blev en snäll Eva som älskar djur och redan har en fågel, 2 hundar och 3 katter hemma. Grattis Eva, här får du ett ansvar till, ett väldigt eftersatt ansvar också.


Ett av mina största bekymmer just nu är: Hur ska jag förklara alla alger i akvariet för Eva? Kan man skylla på vattenkvaliten i det område där man bor?? I värsta fall skyller jag på norrmännen som ägde fiskarna tidigare - jag tycker nästan att jag kan göra det med gott samvete. Håll nu tummarna att Eva inte backar ur eller ringer djurskyddsmyndigheten när hon kommer på upphämtningsturné.


Förlåt fiskarna för att jag inte legat och slavat i timmar för att få ert akvarium rent, men ni har i alla fall fått mat och känslor av mig och den goda gesten att jag nu ger er möjligheten till en en mer intresserad ägare. Herregud! Det där låter som något jag borde sagt till min ex-man när vi skilde oss!


Godnatt önskar Sagt & Gjort